Hemma hos mig hänger den här fina bannern på väggen med texten.
In the end what matters most is;
How well did you love.
How well did you live.
How well did you learn to let go.
Jag vet inte vem som kan vara upphov till det här citatet, men Siddhārtha Gautama uttryckte sig på ett snarlikt sätt.
Jag tänkte frihet när jag läste texten
I en bra vänskap vill jag ha min frihet kvar, jag vill aldrig känna att jag måste låtsas visa känslor och jag vill inte känna mig tvingad till något. Jag värderar verkligen friheten högt, och jag vill ju försöka behandla mina vänner på samma sätt. Jag undviker till varje pris att tjata på en vän att göra något eller följa med på något som personen egentligen inte vill. Enkel logik: det blir ändå inte roligt om man hellre skulle vilja göra något annat.
Tre tankar
Jag tänkte på vad jag kan göra för att få de omkring mig att känna den friheten. Jag resonerade mig fram till hur jag vill bli bemött och uppfattad.
- Jag tjatar aldrig på mina vänner i syfte att övertyga en motvilja
- Berövar aldrig mina vänner en möjlighet till utveckling
- Gläds åt mina vänners välgång, även om det drabbar mig negativt för tillfället
Love well
När ha-begäret träder fram och egoismen visar sina destruktiva sidor far alla illa. Jag är medveten om teorin att allt vi gör är av egoism och för att vi vill ha något tillbaka, men om man förstår att likt ett slags karma kommer det tillbaka om man använder lite sunt förnuft. Om man sätter sig in i en annan persons sits och ägnar en tanke åt ”Vad kan jag göra för att nu och på sikt bli uppskattad av den personen?” så är det ju mer regel än undantag att uppskattningen kommer tillbaka – för att tillfredsställa egoism-teorin så är det den uppskattningen man är ute efter. Nu tror inte jag helt och hundra på den teorin, men jag håller med om att människan till sin natur ofta strävar efter belöning.
Varandras egendom i ett förhållande
När en person vill ha den andra personen så mycket att han eller hon tar till alla möjliga medel för att säkra sin ”äganderätt”. Tankar som ”han är min”, ”om inte jag får honom ska ingen annan få honom heller” kan skena iväg och bli till de mest destruktiva handlingarna när känslorna inte blir besvarade.
Learn to let go
Är det inte istället bättre att inse att man inte kan äga en person eller dennes känslor. Om ens partner, make eller maka, flickvän eller pojkvän av någon anledning börjar hysa starkare känslor för någon annan så är det väl ändå hög grad av kärlek att kunna glädjas åt det? Det betyder ju att personen hittat någon som gör honom eller henne lycklig. Man vill ju all välgång och lycka till dem man älskar, och när man väl är i det stadiet så hjälper det ju inte att streta emot, försöka tvinga fram känslor eller för den delen försöka förstöra mellan de två personerna. Det sistnämnda leder ju oundvikligen till osämja och bråk.
Eftersom vi inte kan äga varandra är det enda rätta att släppa taget och önska lycka till, och även om det känns som en förlust så ska väl inte en så primitiv känsla som svartsjuka få komma emellan och skapa hat när man kan vara goda vänner istället.
Live well
Följer man detta och övervinner svartsjuka och avund så kommer man att få så mycket tillbaka i framtiden av ren uppskattning mångfalt om. Det tror jag, vad tror du?
No related posts.
Vad tycker du?